Du har förmodligen inte kunnat undgå att höra eller läsa om visselblåsning. Rapporterna i media har den senaste tiden avlöst varandra. Vi känner igen namn som Chelsea Manning, Sarah Wägnert, Edward Snowden eller Anders Kompass. Företag och begrepp som Cambridge Analytica, Panamadokumenten och Wikileaks har blivit något de flesta av oss hört.
Så vad är nytt och varför är det så mycket fokus just nu? Vi kommer återkomma till det, men låt oss spola tillbaka bandet lite.
Att visselblåsa i bemärkelsen ”att slå larm om en oegentlighet”, är inget nytt. Det kan vi hitta skriftliga källor till många hundra år tillbaka i historien, även om företeelsen som sådan förmodligen är mångt mycket äldre än så. Det svenska ordet ”visselblåsare” är däremot relativt modernt, med publicering i Svenska Akademiens ordlista först 2015. Ordet härstammar från engelskans ”whistleblower”, vilket sägs ha sitt ursprung från engelska poliser som använde sig just av en visselpipa för att uppmärksamma kollegor och allmänhet om pågående brott.
Tryggare att visselblåsa idag än förr
Det har alltid funnits människor som haft modet och civilkuraget att stå upp mot orättvisor, illa behandlingar, brott och oegentligheter. För många har detta inneburit enorma personliga uppoffringar. Även här hemma i Sverige, som vi ändå anser vara rättssäkert, så fick till exempel Peter Bratt och Jan Guillou avtjäna fängelsestraff för avslöjandet av IB-affären och Anders Kompass som larmade om franska fredsbevarande FN-soldaters övergrepp mot barn i Afrika, stängdes därefter av från sin tjänst inom FN. Detta med hänvisning till att han ”lämnat ut hemlig information till utomstående”.
De flesta av oss som ser på de här fallen utifrån, i alla fall med lite perspektiv, inser att detta är personer som borde ha skyddats, och att rättigheten att larma när något inte står rätt till är av mycket stor vikt. Vi måste kunna säga ifrån när något orätt sker, sätta ner foten, och lyfta upp oegentligheter och orättvisor till rampljuset.
I mångt och mycket så har världen blivit bättre i detta avseende och det är både lättare och tryggare att visselblåsa idag. Man ska inte behöva riskera att hamna fängelse, bli av med sitt arbete eller andra repressalier, bara för att man larmar att något inte står rätt till. Som samhälle så har vi insett vikten av visselblåsning och därmed är vi nu även beredda att skydda dessa personer i en utsträckning som tidiga visselblåsare endast kunnat drömma om.
Ny svensk lag – Visselblåsardirektivet
Sedan 2016 har vi en lag i Sverige för förstärkt skydd för visselblåsare. Lagen innebär i kort att den anställde som på något sätt utsätts för repressalier av sin arbetsgivare, har rätt till skadestånd. Detta gäller privat såväl som offentlig sektor. Skyddet gäller vid larm om allvarliga missförhållanden eller oegentligheter, och då talar vi om brott med fängelse i straffskalan.
Men nu blir det än bättre för den som vill avslöja det som är orätt. 2019 klubbade ministerrådet i EU igenom ”direktiv (EU) 2019/1937”, för skydd av visselblåsare. Enligt detta direktiv ska medlemsstaterna försäkra sig om att den som rapporterar om oegentligheter är i än skyddad mot repressalier. I svensk lagstiftning har detta mynnat ut i det så kallade Visselblåsardirektivet (lag (2021:890) om skydd för personer som rapporterar om missförhållanden). Den här lagen förstärker skyddet för visselblåsare ytterligare och de nya reglerna börjar gälla från och med den 17 december 2021. Skadestånd och viten kan dömas ut till den som inte följer lagen.
Vad menas då egentligen med en oegentlighet?
Vi skulle kunna dela upp detta i två delar. Det mest självklara är det som täcks upp av lagen och exempel på detta skulle kunna vara:
- Mutor och korruption
- Bedrägerier
- Otillbörliga konkurrensbeteenden
- Felaktiga upphandlingar
- Otillåten hantering av insider-information
- Stöld och förskingring
- Trakasserier
- Brott mot mänskliga rättigheter
Vidare så kan verksamheten själv välja att lägga ribban på en annan nivå genom att uppmuntra till larm om andra typer av oegentligheter. Detta kan vara beteenden som kanske inte i sig är olagliga, men som inte är i linje med verksamhetens etik.
Vad innebär detta rent praktiskt?
Till en början så kan vi prata om omfattningen, det nya direktivet gäller för alla organisationer som har 50 eller fler anställda. Vidare så är inte skyddet av visselblåsaren begränsat enbart till anställda inom företaget eller organisationen, utan omfattar även till exempel arbetssökande, leverantörer, volontärer, praktikanter, personer som ingår i ett företags förvaltnings- och ledningsorgan och aktieägare som är verksamma i bolaget. Skyddet gäller även innan en rapporterande person har börjat inom en verksamhet och efter att denne har slutat (förutsagt att de fått del av informationen under tiden de varit verksamma). Utöver allt detta så gäller det dessutom inte bara vid missförhållanden som har uppstått, utan även om man kan anta, eller ser en stor risk för att de skulle kunna uppstå.
Vad krävs av arbetsgivaren eller organisationen?
Skapa säkra rapporteringskanaler för medarbetare (både internt och externt)
Verksamheten är skyldig att tillse att det finns lättillgängliga och användarvänliga interna rapporteringskanaler för de anställda att larma via. Inom vissa områden ska de anställda även ges möjlighet att rapportera direkt till en myndighet.
Säkerställa att medarbetarna känner till hur man rapporterar oegentligheter
Hur går en rapportering till? Detta måste de anställda upplysas om. Verksamheten bör också se till att det finns utbildningsmaterial och instruktioner att tillgå, samt systematiskt följa upp och säkerställa att denna information har mottagits.
Bekräfta mottagande av rapporter och ge feedback i rimlig tid
Lagen säger att den rapporterande personen ska få bekräftelse på att rapporten är mottagen inom en vecka. Vidare heter det att uppföljning och återkoppling gällande åtgärder ska ske inom 3 månader. En avdelning eller person bör utses som ansvariga för denna hantering och verksamheten bör skapa rutiner kring, och säkerställa att de resurser som kan komma att behövas finns tillgängliga när behovet uppstår.
Skydda visselblåsarnas identitet och de personer som nämns i rapporterna
Då fokus i det nya direktivet ligger på att skydda visselblåsaren, är det självklart även viktigt hur ärenden och inkomna rapporter hanteras. System för hantering av rapporter måste vara säkert, både i den mening att visselblåsarens anonymitet kan garanteras, men även för att säkerställa att de oegentligheter som rapporteras in hålls konfidentiella.
Skydda medarbetare från repressalier
Verksamheten måste se till att skydda, inte bara visselblåsaren mot repressalier, utan även till exempel andra utsatta som förekommer i en rapport, inklusive närstående till visselblåsaren. Exempel på repressalier som den rapporterade ska skyddas mot kan vara uppsägning, avstängning, förlorad befordran, omplacering eller liknande straffande behandling.
Det är mycket att hålla reda på, och mycket som måste bli rätt. Inte bara för att följa just den här lagen, utan för att bli starkare som organisation, mer trovärdig bland konkurrensen och attraktivare bland arbetssökande.